Problem efter problem efter problem.. När ska allt det här sluta egentligen?
Jag pallar ärligt talat inte längre! Det här tynger mig något enormt..
Jag fattar bara inte vad folk tänker med ibland? Och varför man måste förstöra för andra? Det här har pågått i snart 5 år utan att jag ens vetat om det? Och nu får JAG det på mig. Jag räknade verkligen inte med detta..
Jag känner en viss besvikenhet.. Det känns tufft och kommer antagligen göra det ett tag framöver.

Jag vill inte ha frågor kring det här..
I morgon kommer jag antagligen ångra att jag skrev det här på bloggen eftersom det är rätt personligt..

Den senaste tiden har jag lyssnat rätt mycket på Pink's låtar, riktigt bra enligt mig.

Jag brukar aldrig be, men nu gör jag det med hopp om att du ska bli helt återställd.
Du är en riktig kämpe, men jag önskar att det här aldrig hade hänt.
Att se dig sitta i rullstol och att känna din sorgsenhet gör ont i hjärtat.
Men för varje framsteg du gör lättar trycket i våra hjärtan, glöm inte det!
Keep on fighting, don't let go ♥

Hoppsan hejsan vad jag slarvat med uppdateringen här. Det händer så mycket hela tiden så jag har faktiskt varken haft ro eller lust till att skriva här.

Roy fick komma till Halmstad Sjukhus i fredags så nu kan man hälsa på han oftare, vilket känns bra både för han och oss. Hur länge han kommer att få stanna där får tiden avgöra, bäst att ta en dag i taget. Nu är han iallafall på hemmaplan och man ser förbättringar för var dag som går, och det känns ju bra. Längtar bara tills han får komma hem till oss! <3

Sen har jag även en annan sak att berätta, en väldigt rolig sak!
Det är nämligen så att jag och mina småsyskon ska bli mostrar i Augusti och det här är något vi ser fram mot väldigt mycket!
Grattis syster Denice, ännu en gång. <3

Det är verkligen läskigt hur ens liv bara kan vändas upp och ner..
Så rädd som jag varit den här veckan har jag nog aldrig varit i hela mitt liv!

Vi tackar gud för att du lever och gör så stora framsteg! Du är verkligen en kämpe!

Allt skulle dock kännas så mycket lugnare om du fick komma till sjukhuset i Halmstad, få dig på hemmaplan liksom. Nu ligger du på ett sjukhus ca 12-13 mil ifrån oss och det känns tungt för oss alla. Du repar ju dig fortfarande jätte bra men läkarna verkar inte bestämt sig om det ska bli en operation till eller inte, om inte får du förhoppningsvis komma till Halmstad Sjukhus imorgon. 
Nu går man bara runt och väntar på att få nya besked, man blir helt tokig!
Men vi hoppas innerligt att du får komma hit snart så att man iallafall kan träffa dig lite mer, bäst vore ju om du fick komma hem direkt. Varför skulle det här ens hända? =(..

Vi älskar och saknar dig pappa Roy! <3<3

Jag tänkte skriva ner allt vad som hänt och hur jag och familjen mår nu osv.. Men jag får knappt fram något, allt bara snurrar och jag känner hur tårarna är på väg.

Ingen, verkligen ingen, kan fatta att det här verkligen har hänt.. Att du ligger på sjukhus i lund och kämpar efter att ha fått en stroke.. det är helt ofattbart! Läget är fortfarande kritiskt men du har gjort stora framsteg och läkarna är mycket positiva till det, de tror att du kommer bli helt återställd! Det känns ju som en lättnad för oss även ifall du har en lång väg kvar. Du måste bara fortsätta kämpa!
O nu får vi helt enkelt ta en dag i taget.. även ifall dagarna känns som veckor måste vi hålla oss starka!
Idag åkte vi ner till lund för andra gången, första gången som var i lördags när det hände, fick vi se dig sövd med en massa slangar och det var riktigt hemskt. Andra gången, som var idag, kunde vi prata med varandra.. inte mycket men det räckte. Att bara fått höra din röst igen är helt underbart! Det jobbigaste var nog att se dig ledsen och att behöva lämna dig där.. Jag tänker hela tiden på hur rädd du säkert är, vi är också rädda men vi tror på dig och läkarna. 
Vi tänker på dig hela tiden här hemma och bara väntar tills du får komma hem igen! We need you!



Vi saknar och älskar dig Roy! <3
Du är envis som en lus, så se nu till att bli frisk!

Rena rama kaosen? Ja, det kan man verkligen säga!
Det bara snöar och snöar, och dåligt skottat är det! På vissa ställen är det såna mega högar med snö så man knappt kommer fram, hur arg blir man inte då? Ikväll när jag skulle ställa bilen på parkeringen fastnade jag och kom inte någonstans, provade både att backa och köra fram men inget funkade.. så jag fick ju ringa mamma så hon fick komma ut och hjälpa mig. Det slutade ju med att vi själva fick skotta bort snön för att komma in. Förstår ju på ett sätt att de inte kan skotta just på parkeringsfickorna för att det alltid står bilar där, men de kan ju iallafall skotta runt omkring.. då hade det nog iallafall blivit lättare.. Ne, den här snön gör mig tokig! Jag är så fruktansvärt trött på den nu!

Nu (på tal om något helt annat), jag har ett bra tag varit sugen på att pierca mig i örat, som på bilden:



Så idag när min syster piercade näsan, på ett rätt shysst ställe i stan, tänkte jag att jag kunde passa på att boka tid till mig själv.. men nej, då gör hon ju inga såna piercingar. Det kan tydligen vara farligt och av den anledningen gör hon inte det. Men vafan, det kan vara farligt att göra det i tungan också.. men ändå är det många som gör det! Och hur ofta hör man att någon blivit förlamad efter? Jag har nog aldrig hört det..
Men hon jag pratade med idag sa att om det blir infekterat där vid örat kan det påverka nerverna i ansiktet, och då bli förlamat.
Men jag tänkte att jag ska fråga runt på lite olika ställen och se vad som sägs om det här, hur farligt det egentligen är osv..

Något som också kan vara snyggt, är att pierca såhär:



Men då borde väl det vara lika farligt?
Sköter man bara det under läkningstiden borde det ju inte vara någon fara, men man vet ju aldrig!
Vi får väl se hur det blir.. men jag är sugen på att göra något!

Oj, nu var det ett tag sen jag skrev.. Saknat mig? Nu är jag tillbaka iallafall.
Igår rörde jag inte ens datan, vilket kanske förvånar många, men var så sjukt bakis så jag låg mest och tyckte synd om mig själv. Kollade på snabba pengar igår med, en helt okej film. 
Idag mår man iallafall som en pärla igen, skönt det!

Mitt hår har blivit elektriskt som fan nu de senaste dagarna, kan ju knappt röra det..
Jobbigt som fan! Antar dock att det är den här jäklans kyla som påverkar det..