För att inte typ somna på jobbet krävs det att man har musik i örat, i alla fall för min del. Jag menar, man står och lägger upp på band eller liknande och tänk er själva, stå i timmar och göra samma sak? Om man inte har musik eller någonting? I alla fall så, igår när jag stod och jobbade och skulle sätta på min musik igen efter att ha pausat så typ hade all musik försvunnit? helt spårlöst borta! Hur konstigt är inte detta på en skala 1-10? så det fick ju bli att lyssna på radion sista timmarna. Inte nog med detta så hade även alla mina bilder försvunnet.. min mobil fick typ en liten kollaps eller någonting. Så nu måste jag lägga in en massa låtar så jag överlever kvällspasset idag :) sen blire att göra sig iordning och sticka.. men ni får ha det så bra! Bye..

Var som sagt och kollade på Step brothers. Den var rolig och visst fick man sig sina skratt. Den kan jag mycket väl rekomendera till er som läser. Väldigt kortfattat om filmen; Två bortskämda killar har växt upp med ensamstående föräldrar. Killarnas vanor och ovanor sätts på prov när deras respektive föräldrar blir tillsammans och gifter sig. Killarna var rent ut sagt galna men på ett roligt sätt.. och klantigt.. eller vad man ska säg.

Håller alltså på med ett hälsokontrakt som jag gör via skolan.. Har satt upp en del mål som jag vill uppnå genom att göra vissa saker, att få in de saker som en rutin i vardagen och att man efter inlämningen fortsätter med det. Känns dock inte som att jag tagit det på allvar, eller, jag har ju kunnat anstränga mig mycket mer än vad jag gjort hitills. Jag behöver någon som hela tiden finns jämte och pushar och som förstår mig.. förstår varför jag satt upp mina mål osv. Jag vill göra förändringar.. jag vill se resultat och känna mig stolt.

Enligt mig har detta varit en dag med mycket blandade känslor.. Det börjar med att vi såg en film i skolan, där man får se så himla tydliga saker.. som händer nästan varje dag i verkligheten.. Hur folk får kämpa för att behålla någon de älskar mer än något annat. Huvudrollen i filmen var en handikappad kille, och efter filmen fick jag en helt annan syn av funktionshindrade.. Dem har begränsningar och är inte fullt kapabla, men dem har känslor precis som oss.. inte för att jag tyckt illa om dem på något sätt men man har alltid haft sina åsikter om vad det ska få göra och inte? om de t ex ska få skaffa barn eller inte, vad som är rätt och fel? finns det några rätt och fel? det är sådana saker jag tänker på.
Filmen påminde mig om saker jag själv varit med om, saker jag till viss del kommit över eller i allafall lärt mig att hantera, det är ju saker som alltid kommer finnas kvar.. som gör ont att tänka på. 
Rätt sjukt hur en film kan påverka en så mycket? Jag menar, film är ju film! Men så är det..

"Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort"