Det är bara det att hur bra jag än mår, de flesta dagarna. Jag har mina vänner, familj och min fantastiska arbetsplats att tacka. 

Så kommer det dagar då jag bara viker ihop. Tankarna och känslorna liksom väller över och jag kan inte kontrollera mig. Jag blir ledsen, arg och frustrerad över allt. Hur fel det gick efter flytten osv. Inget gick som planerat. Och varför? Vad har jag egentligen gjort för fel? Hur kan känslor bara försvinna? Hur kan man bli så bortglömd helt plötsligt? 

Jag vet att jag har fel och brister i vissa saker och det jobbar jag på varje dag. Men jag trodde aldrig att det skulle sluta såhär.. 

Jag hatar att mina känslor ibland gått överstyr och att jag varit jobbig men jag har väl bara hoppats på att vinna tillbaka. 

Sen ibland önskar jag att jag kan radera alla bilder och minnen men jag tror inte att jag fixar det. 

Nu har de gått några månader och jag måste väl tyvärr inse.. men det är helt klart det jobbigaste jag varit med om! 

Tjatar om det här var och varannan dag men jag är verkligen så tacksam för alla fina människor runtomkring mig. 

Nu gäller det bara att bli helt stabil igen!