Att ha tålamod.
Alltså förra året i November månad, ville jag inget annat än att flytta hemifrån. Och det var inte av den anledningen att jag var trött på mina föräldrar, absolut inte! Men jag kände helt enkelt att jag ville klippa navelsträngen och få mitt egna lilla hem. Men just i det tillfället kändes det rent omöjligt. Men redan en månad efter, alltså i December, flyttade jag! Inte precis till drömlyan, men jag fick mitt egna. Tyvärr vart den källarlägenheten ett hot mot min hälsa, och jag mådde så fruktansvärt dåligt. Så efter ungefär ett halvår flyttade jag igen. Som tur var hade min hyresvärd en tom lägenhet ovanför mig (alltså en riktig lägenhet), på ca. 40 kvm. Så då skrev jag på ett nytt kontrakt. Nackdelen vart bara att det blev en månads glapp mellan, så då fick jag alltså flytta hem igen. Fast då slapp jag ta hem alla mina möbler, för då kunde jag ha kvar de mesta här i huset. O nu har jag bott i den här lägenheten i ungefär ett halvår, och trivs bra! Jag kan inte fatta att tiden gått så fort?
Det jag vill komma fram till med det här inlägget är att allt inte går som på räls alltid, det gäller bara att hela tiden bygga sig uppåt och sikta mot sina mål.
Och framförallt ha tålamod!
Nu trivs jag som sagt riktigt bra, och tar dagarna som de kommer! Jag vet inte alls hur nästa månad kommer att se ut, men jag vet iallafall om att allt går att lösa.
Det är förresten riktigt roligt att titta tillbaka på gamla inlägg =)
Brukar ni göra det?
Jag brukar också kolla in mina gamla inlägg, men tycker mest att det är pinsamt att se :P